Feta Grisen

Jag hatar smala människor. hur ska jag kunna gilla smala människor. för den så kommer smalheten så enkelt, så genetiskt och naturligt. andra måste kämpa som fan. jag menar det e ju det som e så jobbigt. man ÄR ju beroende
av mat och det går inte att sluta äta, som alkisar kan sluta dricka.. sprit! liksom.. man måste vara fan så stark i psyket
och ha enorm självdisciplin!
jag vet ju att jag kan om jag vill. jag kan leva på 300-500 kcal per dag men vid minsta lilla moment av svaghet så är
jag tillbaka på ruta ett igen! fyfan, om och om igen. det e så irriterande. pendlar upp å ner hela tiden, inga stora summor
det pendlas mellan men ändå. man får ingen stabilitet och kommer inte vidare med sitt liv nån gång. allting handlar
ju om mat!! smala kompisar som vill äta tillsammans med en, usch! man får säga att man redan ätit eller vadå.. tar
man en sallad eller nåt så vet dom att man bantar och jag vill hålla det för mej själv, annars sitter dom där bredvid
skrytsamma med minishorts och typ säger titta vilket blåmärke jag fått här, bara för att visa upp sina ben!!
och jag vill ha resultat snabbt! och när dom sen anmärker på att man blivit smalare får man väl typ bara säga att man
har börjat tänka mycket mer på vad man äter och sådär och rör på sej varje dag. sen kan man skylla på stress från
jobbet också. för jag vill inte att de ska veta att jag medvetet bantar då blir dom malliga, jag vill att det ska se ut som
en naturlig följd av lite mer hälsosammare vanor bara.
som en helt vanlig svensson som tittar på kaninen anna skipper.